Välkomna till Familjen Malmström

På jobbet har det varit en lugn dag, men det känns skönt efter många dagar som är desto mer hektiska. Men jag tar allt med ro. Livet känns verkligen härligt, trots urkass ekonomi.

Men det var som när vi pratade om det igår hemma med barnen, vi är så rika, så rika för vi har varandra. Mycket kärlek och gemenskap i harmoni. Vi får vara friska, det är verkligen något att känna sig rik för. Det är viktigt att tänka så då det går höga vågor, ta ned sig själv lite på jorden och bara få vara. Det blir man verkligen påmind om då det runtomkring en bland nära sker,  händelser som verkligen får en att uppskatta allt sååå mycket.

Jag har funnit ett lugn i mig som jag inte känt på många år, men det finns inga måsten längre i vårt liv, vi tar verkligen dagen som den kommer, dock viss planering som måste finnas då det finns diagnosbarn m.m. Men, jag klarar av att sätta mig ned i lugn och ro och bara se de söta dammtussarna, änglarnas tofflor virvla runt utan att direkt studsa upp och ta en vals med snabeldraken, känns så förbaskat skönt. Det är en frihet utan like att kunna känna så och jag njuter.

Allt har förändrats sedan jag började med min smyckestillverkning, det har givit mig sådan ro och jag får göra något som jag älskar. Jag ser också hur barnen lever upp och tycker det är så kul att få vara med och pyssla, deras egna kreativitet sprudlar då också.

De senaste dagarna har de gjort så mycket pärlplattor så nu har de börjat sätta upp dem på en kartong, det blir så fint så.

Fredde har hjälpt min son att tvätta ur hans bil då han ska sälja den, så ni kan tänka er hur mycket från garaget som nu står i vår tvättstuga, Haha, första gången sedan vi flyttat in i huset som vi har en bil i garaget, bara det säger ju hur mycket ”Bra och ha” prylar min käre make har….

Igår var det en riktig otursdag för våra killar, först hade Robin ramlat i skolan och slagit i pannan i backen, han hade också skrapsår på kinden. Han är ju sådan att han går undan då han är ledsen så tydligen hade ingen lärare sett det. Men jag sa till han att det är viktigt att han talar om sådant för att just slå i huvudet kan gå illa. Minns när min äldre son gjorde det på skoltid, han började efter flera timmar få ont i huvudet och må illa. Jag åkte in med han till akuten och just som vi skulle gå ur bilen så spydde han för fullt, hade med mig påse då jag misstänkte vad som var på gång. Vi fick ligga över natt för övervakning, allt gick bra men just när det gäller huvudet ska man alltid ta det säkra före det osäkra.
Robin lovade vidare att tala om för fröken eller någon om de inte råkat se något just när det sker. Tycker dock att de borde sett bulan, för den var inte liten. Hmm,,!?

På kvällen kom nästa händelse, de satt i sina rum och klippte klippdockor, då ropar Robin – skynda dig mamma, Kevin blöder jättemycket. Jag tror jag tog trappstegen tre i taget upp, jisses så snabb man är och hur mycket tankar det hinner rusa i huvudet på en, det bara knyter sig i bröstet….väl uppe så mycket riktigt, det sprutade blod ur handen på honom, kikade snabbt, sen in på toaletten för att spola för att stoppa lite på blödandet, tog sen och höll handen i högläge och höll för, då stannade blödningen direkt. Det var inget stort jack, men jisses så mycket blod. Plåster på och tröstande, sen la han sig gott. Jag sa till Robin att han var så duktig som ropade så fort, där fick man se hur de reagerar på lite mer chockartade händelser.
Killarna har ju varit förskonade från värre olyckshändelser, till skillnad från mina äldre killar var när de var små. Där kändes det som att man var på akuten var och varannan vecka. Ja, en av de stora är där än titt som tätt,,,,hm
Nu gick allt vägen som tur var.
Jag själv reagerar som vanligt vid olycksfall, bara handlar, sen efteråt när man slappnar av då kommer känslorna,,,

På söndag har jag bjudit in till ”Öppet hus” kl. 15-17.30, få se om det kommer någon. Men ska dela ut lite inbjudningar i närområdet tänkte jag, många som inte ens vet om att jag gör smycken. Tycker att även de som inte finns på internet ska kunna få se vad jag gör på min lilla fritid.

Ha nu en underbar dag, det ska jag ha, kramar vänner.

Kl. 19.50

Kikar in en kväll innan nattis, är ju ingen människa som håller mig uppe så länge på kvällarna längre, men jobb, familjeliv och tillverkning tar ut sin rätt.
Fast även om jag lägger mig vid 20.30 i stort sett varje vardagkväll så somnar jag inte, jag kan sitta i sängen och smycka lite, mysa och kika tv, småpratar med min käre make. Det är en fin stund man har då man kan lufta och diskutera saker som hänt under dagen m.m. Dock är det spring på killarna en del innan de somnar, det ena och det andra ska göras och man blir rätt trött på det. Våra killar kräver lite sömn märker jag, men Fredde sa att det gjorde han alltid med. Dock har de ju alltid bara somnat plötsligt så vi bryr oss inte så mycket om att de pysslar en stund extra i rummet på kvällen, för plötsligt är det bara tyst. Sen vaknar de ALDRIG en enda natt, jo om de skulle vara sjuka, men vi har ju haft lyckan med oss här att ha mycket frisk familj som tur är. Kanske för att vi har lite skit i hörnen,

När jag åkte hem idag åkte jag förbi min lillasyster, man känner med sina nära och kära när det är jobbigt och något uppmuntrande mitt i allt vet jag själv att jag uppskattar. Många gånger känner jag mig ensam och vet inte riktigt vart jag ska vända mig, det behövs inte mycket för att kunna vända detta för en uns sekund, det lilla kan göra så mycket.

Väl hemma kom jag ju som sagt hem till ett fullproppad tvättstuga, dock var sonens bil klar idag och han var nöjd. Nu ska alla grejer tillbaks till garaget och det blir terapiarbete i morgon för min käre make, han gillar att ha lite lagom att pyssla med, blir rastlöst att gå hemma hela dagarna. Men vad gör man när inte kroppen och knoppen vill vad man själv vill. Han får göra allt i sin takt, det han orkar med helt enkelt. Nu får han möjligheten att göra fint där så det blir ordning och reda, sen får jag ta tag i städandet inomhus..

Jag satte i alla fall igång och gjorde en biff stroganoff, hade tagit upp en stek igår som jag skivade upp i strimlor, potatis och skitgo sås till det. Alla åt med gott mod, sen middag blev det dock, men maten tog slut och då gillar jag att laga mat. 
Flickorna hjälpte till att vattna blommorna här och vika in tvätt, killarna hade kompisar här så ett tag så var det fullt ös vid köksbordet med pärlande. Ja pärplattor blev det för fullt, de är superduktiga. Jag hade tänkt göra så mycket i kvällen, men med fyra barn som kräver en del uppmärksamhet så blev det inte så mycket gjort. Men vi har haft samtal, lekt och haft en fin em/kväll,,,,en dag i morgon med.
Fredde har gått och lagt sig och tjejerna är bra trötta, det månatliga då vi har det alla tre tär, Ja t o m Cora löper så det är nog sensation här i huset.

Jag har gjort klart inbjudningarna, eller vad man ska säga, till söndagen. Det är ju ”Öppet hus”. Tänkte killarna kunde få gå på gatan och lägga dem i postlådorna i morgon, de gillar ju sådant. Jisses, så dumt det lät, men hoppas ni förstår mig rätt? Tycker att det kunde vara kul om grannskapet åtminstone visste vad man gjorde. Först tänkte jag att nä, så kan man väl inte göra, men vad sjutton, varför inte! Man har absolut inget att förlora på det så,,,,,,

Vad tycks om inbjudan?

Ni som har följt min blogg mycket, mycket länge, ja sedan Lunarstormstiden har säkert sett att jag har förändrat en del här.
Min Privata blogg är borttagen, jag har dock lagt in mina bloggar fr om 2008-2010 packade här, ja jag menar i bemärkelsen att man måste packa upp dem med ett winrar program, eller annat övrigt uppackningsprogram. Ni kan läsa om mitt liv ni som känner för det, ni som inte vill går förbi.

Ja, jag var mycket öppen förr i mitt bloggande, men kan intet på något sätt idag säga att jag ångrar orden jag skrev då, det var som jag kände då.
Man förändras som människa och jag kan tycka att jag har förändrats väldigt mycket, förhoppningsvis till det bättre. Ha en trevlig läsning ni som ger er på att orka med det,,,

Sov gott när det bär av, natti, nattis,,,